Livet leker: har massa mat i skafferiet, det regnar inte, fåglarna är allmänt fjädriga. Äh kort sagt, livet är awesome just nu, helt underbart; för imorrn åker vi till Lofoten!!! Yeah, jag vet redan nu att den här resan kommer bli helt jäkla underbar, och det bästa är att jag vet att fler awesome saker vänmtar när vi kommer tillbaka, det kan inte gå fel.

  Bara för det kommer allt typ Crash and Burn, stenhårt, men men, det finns ingen plats för sådana spekulationer nu.

  Som sagt, känn ingen sorg för mig i Gbg, för jag har det jävla gött alltså!

Det enda som fattas mig är mina trogna vapendragare, så sandra, ta det lugnt med Go-Cart-killen, och kom ned hit istället.

Nu kommer jag som bekant inte kunna skriva typ förrän nästa fredag... kanske, så vänta ej i onödan.

Men vi syns dårå, om jag fortfarande är i mina sinnens fulla bruk vill säga, efter att ha hurtat rund på x antal fjäll.

Peace out.

ja, vad fan, nya rekord slagna.

  Nyckelord, skumm natt, jävligt skum natt, men fy fan, jag tror aldrig jag haft så kul!

Jaa, jag ska inte klaga, sov ju ändå till halv 11, tänker på stackars älsk som fick kliva upp kl 6 imorse, pengarna som kommer ur bekymret är jag dock lite avunsjuk på.

  Sjökanten igår, medelåldern ca 35, jag och Jorun fick agera som varandras flickvänner hela kvällen, för att undvika kontakt med dessa outtröttliga äldre lycksökare. grattis.

  Mamma och Maja skulle ut och plocka blåbär idag, kände ett litet styng i hjärtetrakten, jag vill också följa med ju. Buhu.

  Man kna inte få allt här i världen.

  Har på ngt sätt börjat processera allt som sommaren innebar, och det var fan en toppensommar, ellerhur!? Fan, norgeresan, den var fan underbar. Vi har fan haft en del kalas som inte gått av för hackor heller, och Urkult.

  Och alla nätter i Mosters stuga i Röde <3 Haha, och midsommar, jaa, Men skål då Lennart. Och alla myskvällar med Sabina, den veckan då vi for till Stavre och badade typ varenda kväll, och alla timmar i Toyotan jag spenderat denna sommar, fikat på hembygdsgården, Biokvällen där <3. det var fan en bra sommar.

  Je ne regrette rien

så det så

Fast fan, skulle vilja ha ett par veckor till, det skulle inte skada!

Jaha, det är väl bara att invänta kvällen och se vad den bjuder på.

 Måste avreagera mig lite, det blir nog en redig redig långpromenad, vartsomhelst!

<3

Sällan har världen skådat större under! Jag har börjat blogga igen! Så alla ni som är vilse i cyberspace, och som snubblat över mitt meningslösa ordbajsande, välkomna, kanske tillochmed välkomna tillbaka!

  Jag är hemma igen, i mitt lilla skrymsle, som ingen tycks förstå varför jag tycker så mycket om. Men hemma är jag, och det är skönt.

  Det har avrit sommar, jag tror att vi är överens om det, vad som egentligen hände i sommar är nog dock fortfarande oklart. Mycket fantastiskt, yaar, men också en del oförklarligt.

  Kort och gott, jag ÄR nöjd, det fanns en hel del som jag inte hann med, och en del jag inte borde ha hunnit med, för allas trevnad. men med, det som är gjort är gjort, och jag är aldeles för självcentrerar och stolt för att känna ånger, dessutom har jag för dåligt minne för att kunna göra det korrekt.

  Det som nu skrämmer mig är hur alla i min omgivning tycks mogna, och leva upp till benämningen vuxen i mycket större utsträckning än vad jag gör, jag menar, Sandra och Sabina flyttar ihop, jag väntar bara på vovven ocg barnen, (Gocartkillar) Vad fan, tillochmed Max flyttar fan hemifrån, han lämnar Stavre, varför kan inte alla andra stanna på min nivå och vägra mogna?

  Snart är jag ensam om att ha den här ohållbara synen på livet som baserar på att bara leva för dagen, och att bara syssla med sånt som är regelrätt skoj!

Jag vädjar nu till alla att sluta vara så j*la seriösa och leka med mig istället, det ÄR skoj, jag lovar.

  vänta bara, snart kommer jag hem en snabbis, och då ska jag arbeta hårt för att spoila alla vuxenpoäng ni tjänat sista tiden.

  Jag saknar er, yaar, och vore det som jag ville, skulle vi vara tillsammans nu. men tills dess, ta hand om varandra, FFS, gör det. Jag kommer snart.

Jag älskar min blogg, främst för att den  alltid har tålamod med mig, och att jag kna behandla den hur illa som helst, ignorera, baktala den och allmänt vansköta den, och den välkomnar mig alltid igen. Jag är som en gammal hustrumisshandlare, och min blogg som den skrämda, trofasta, blåögda kvinnan.

  Det är så jag vill ha det.

För det kommer tillfällen då jag måste skriva, nu är en sådan. Frågan är varför! är jag särskillt missnöjd med något i mitt liv?

Nää, inte missnöjd kanske, men förbryllad. förhoppningsvis har månader av stillhet från bloggfronten gjort att jag förlorat de få läsare jag hade, vilket betyder att ingen kommer ifrågasätta det som skrivs...

  På senaste tiden har jag kommit att se människor jag trodde att jag kände, från ett helt annat perspektiv. rollerna är helt ombytta skulle man kunna säga. Den människa som antagligen varit en av de närmsta, en av The chosen ones, har lämnat scenen, klivit ner från piedistalen, gjort sorti ur mitt liv helt enkelt. och det är bara så det är, för jag kan inte ändra hennes personlighet, hon har förändrats till någon jag starkt förknippar med den människa som är känd för att komplicera allt. och det är minst sagt obehagligt.

  Den stora frågan är väl vem jag har blivit. det är så svårt att kämpa imot något, att desperat försöka referera till några normer, när man inte har några. man står handfallen, utan manus, eller bruksanvisning. och bara hoppas att det i slutändan sk avisa sig att man faktiskt var helt okej, inte så långt från den man ville vara.

  Elin, jag saknar dig, jag är överlycklig för din skull, äg Uppsala, men snälla skynda dig hem sen.

  Någon kanske kan ge mig en ledtråd om vem jag är.

  frågan är om jag letar efter dem hos fel person, hos någon som jag inte heller känner längre, eller helt enkelt tror att jag känner. Eller, är det så att jag underskattar honom, tänker låga tankar om honom bara för att inte bli besviken.

Det visar sig

För guds skull, hoppas att ingen läser allt det här dravlet.

jag ÄR Dramapsychobitch

Fy fan.

Jag vet inte, vissa skulle väl kanske mena att jag överreagerar, och att jag dessutom är dum i huvudet som satt mig själv i den här sittsen, ännu en gång. Men så är det, och nu sitter jag i skiten igen.

  Jag är ledsen, men just nu går jag bara och väntar på att vakna från den här skiten, och upptäcka att allt är som vanligt igen.

  Som jag nyss pratade med Jorun om, vad hände inte i helgen egentligen, trots att den till och från var så jävla unedrbar, fick den minst sagt obehagliga konsekvenser.

  era fega jävla kryp, är det möjligt att faktiskt leda evolutionen bakåt!? Jag ser ingen värdighet någonstans i det ni driver med.

Så är det iaf, vad fan, livet återgår till det normala.

Bara ta det lugnt, det löser sig, det gör det alltid

Fan ikväll måste jag somna i tid. har inte sovit mer än 5 timmar per natt på hela veckan, och det börjar kännas lite nu!

  fanfanfan har fysikrovet imorrn, jag vet inte vad jag ska tänka, såg ingen anledning att hårdplugga massa ikväll, det skulle ändå inte fastnat, vi får se om jag valde rätt alternativ. antagligen inte, det lär skita sig, och jag lär få ångest.

  Men, men, ska verkligen försöka skriva färdigt provet så att jag hinner att stötta min babe hos tatueraren imorrn! kl 11, men det är 2 och en halv timme, det borde jag hinna skriva provet på, förhoppningsvis. håller tummarna iaf.

  Vad som än händer är det fest imorrnkväll!

Jag återkommer med fler dataljer ska tvångssova nu!

<3

Vad vill jag göra!?

VA!? baaah, jag vet inte, hade tänkt att ngn annan skulle berätta det för mig.

Bara för att man försöker så hårt lär ju allt bara suga järnet, det kommer bli som förut, fast sju resor värre. Och sen kommer vi vara där, och jag kommer inte veta någonting, fortfarandem, fast det här gången har vi passerat någon slags gräns, och när väl den är överskridd finns det inget återvändo, det som är gjort kan inte bli ogjort.

 Varför har jag en känsla av att saker och ting är i görningen, som kommer vända allt upp och ned, vad kommer hända de närmaste månaderna som kommer förändra mitt liv helt ännu en gång. jag känner på mig sånt här! Lita på mig, någonting äri görningen....